Rapport – Räcker maten?

I debatten om Sveriges livsmedelsberedskap framställs den höga livsmedelsimporten ofta som ett tecken på att Sverige i stor utsträckning är beroende av andra länder för sin råvaruförsörjning. En ny rapport från PLATE – Räcker maten? En analys av Sveriges näringsmässiga försörjningsgrad – visar dock att Sveriges jordbruk under ett normalår producerar betydligt mer energi och protein än vad befolkningen behöver.

Presentationer från webinariet

• Elin Röös, forskningsledare PLATE och Rasmus Einarsson, bägge Sveriges lantbruksuniversitet SLUpdf, 1.9 MB, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.
• Serina Ahlgren, beredskapshandläggare, Livsmedelsverket Länk till annan webbplats.
  
  

En stor del av importen består av varor som kaffe, kakao, vin, ris och vissa frukter och grönsaker. Om importen minskade skulle kosten bli mindre varierad, men ett importstopp på dessa varor påverkar inte den grundläggande tillgången på energi och näring. Däremot är produktionen av frukt och grönt i Sverige betydligt lägre än det rekommenderade intaget vilket kan få konsekvenser för folkhälsan på sikt om importen minskar och inte produktionen i Sverige ökar.

Forskarna menar att ett alltför ensidigt fokus på ökad produktion riskerar att missa andra sårbarheter i livsmedelssystemet. Infrastruktur, energiförsörjning, tillgång till insatsvaror, lagerhållning och logistik kan spela en avgörande roll i en krissituation.

Frågor och svar om Sveriges försörjningsgrad av livsmedel

Producerar Sverige verkligen tillräckligt med mat för befolkningen?

Ja, sett till energi och centrala näringsämnen producerar Sverige mer än tillräckligt under ett normalår. Analysen visar att den svenska jordbruksproduktionen motsvarar ungefär 150–200 procent av befolkningens behov av energi och 200–250 procent av behovet av protein. För fett ligger produktionen på cirka 110–140 procent av behovet.

Det betyder inte att allt vi äter produceras i Sverige, men att den totala mängden energi, protein och fett från svensk produktion är större än vad befolkningen behöver.

Men vi importerar ju mycket mat, är inte det ett problem?

Sverige importerar en stor del av de livsmedel vi konsumerar, men importandelen säger inte så mycket om hur mycket näring som produceras i landet.

En stor del av importen består av produkter som kaffe, kakao, vin, ris, pasta samt olika frukter och grönsaker. Om importen minskade skulle kosten sannolikt bli mindre varierad, men det innebär inte automatiskt att den grundläggande tillgången på energi och näring skulle försvinna.

Betyder detta att livsmedelsberedskapen är god?

Inte nödvändigtvis. Vår rapport och relaterade analyser från svenska myndigheter visar att råvaruproduktionen i sig inte är den främsta begränsningen för livsmedelsberedskap.

Många delar av livsmedelssystemet är sårbara för störningar, till exempel:

• energiförsörjning
• tillgång till insatsvaror i jordbruket
• lagerhållning
• livsmedelsförädling
• transporter och logistik

Om dessa funktioner störs kan det påverka livsmedelsförsörjningen även om råvaror finns.

Behöver Sverige öka livsmedelsproduktionen för att stärka beredskapen?

En allmän ökning är en ineffektiv åtgärd. Ökad produktion kan vara motiverad i vissa fall, men rapporten visar att ökad produktion i sig inte automatiskt innebär ökad försörjningsförmåga.

Det framstår som mer angeläget att arbeta med robusthet i hela livsmedelssystemet, exempelvis infrastruktur, lagring, förädlingskapacitet och logistiska flöden.

Vilken roll spelar animalieproduktionen?

Animalieproduktionens roll i livsmedelsförsörjningen är komplex. Den bidrar främst med produktion av fett och högkvalitativt protein. Samtidigt är produktionen störningskänslig och djuren konsumerar mer energi och protein i livsmedelsgrödor än de producerar i mjölk, kött och ägg.

Rapporten pekar därför på att djurhållningens roll i beredskapen behöver vägas mot resursanvändning och störningskänslighet, och analyseras i ett bredare systemperspektiv.